josefinesdays.blogg.se

Att jag åkte hit till england berodde till stor del på att jag kände mig väldigt vilsen och stressad över vad jag skulle göra i livet. Jag har gjort två underbara stora resor, en volontärresa och en backpack-resa i asien. Dessa två resor har varit mål i livet för mig, och när jag kom hem i våras efter att ha backackat i två månader visste jag inte vad nästa mål i livet skulle bli. Jag har alltid haft mål som jag kämpat för och nu kändes det bara konstigt att jobba och spara pengar utan mål. Jag var inte, och är fortfarande inte, redo för att bara låta livet gå på, jobba och lägga alla pengar på mat, hyra, bil osv. Jag är inte klar med resandet och allt sånt. Jag är inte redo att fastna någonstans än.

 

Det enda jag visste när jag åkte till england var att jag var tvungen att skaffa en någorlunda plan för framtiden och att jag var tvungen att komma ifrån lilla motala. Jag har trivs inte där, jag blir väldigt rastlös och påverkas något enormt av alla människor och deras negativa anda i den staden. Det enda som håller mig kvar i motala är att jag har större delen av min familj och min pojkvän där. Jag var först inställd på att flytta till oslo för att jobba men det kändes inte helt hundra procent, jag ville komma längre bort, till något som skiljer sig lite mer från sverige än vad norge gör. Jag var inte heller redo att ta steget att flytta till ett land som jag aldrig ens har besökt. 

 

Så på en kväll bestämde jag mig för att strunta i alla planer jag haft och åka till england på egen hand. Jag hade inte gjort någonting helt ensam innan och det kändes som att jag behövde göra något själv för att ge mig själv en chans att känna vad jag verkligen vill. Det är nog det snällaste jag gjort mot mig själv. Efter att ha jobbat utan någon semester sedan jag tog studenten (förutom asienresan) och innan dess jobbat i stort sett varje helg och lov under hela min gymnasietid så behövde min kropp få vila upp sig. Jag har aldrig känt mig så utvilad och klar i huvudet som nu. Och den ständiga stress och ångest som jag dragit runt på det senaste halvåret i motala har släppt.

 

Nu har jag varit här i lite mer i en vecka och än har jag inte riktigt kommit fram till någon plan eller något nytt mål i livet. Men jag får inte ont i magen när jag tänker på framtiden och jag känner mig inte stressad över att jag måste komma på vad jag vill göra i livet. Jag har kommit på lite saker som jag funderar på inför vintern och nästa år, men än så länge så är det bara tankar och inget mer än så. Lite alternativ ifall jag inte får för mig att dra iväg någonstans eller göra någonting annat. Det känns som att framtiden kommer bli bra, hur den än blir. Vart jag än hamnar och vad jag än gör så kommer det lösa sig ♥